|
HISTORIK Welam Wervier förvärvade i slutet av 1630 ett hemman i Dorkaby by. Här vid Dorkaby ström ville han anlägga ett nytt bruk för tillverkning av muskötplåt till Söderhamns gevärsfaktori. Mellan åren 1643-45 byggdes en masugn och en hammare. Omkring 1652 började bruket kallas för Strömsberg. År 1695 utarrenderades bruket till Hans Gabriel Enander som så småningom blev ägare till Strömsberg och Västlandsbruk. Under ”rysshärjningarna” sommaren 1719 brändes Västlandsbruk ned, men Strömsberg kom att skonas. År 1734 såldes bl a Strömsberg till Charles de Geer på Lövsta, en ägarepok som kom att räcka ända till 1877. Det är under denna tid som de centrala delarna av bruket fick sin utformning. År 1877 förvärvades Strömsberg av Axel Wachmeister som därmed också blev ägare till flera bruk. Från 1877 och fram till 1920 upplever bruket sin sista blomstringsperiod. Här fanns då förutom ett järnbruk, kvar ångsåg med hyvleri, kolgård, tegelbruk, trädgård och plantskola. År 1920 övertas bruket av Stora Kopparbergs Bergslags AB och järnhanteringen upphör. HERRGÅRDEN Den ursprungliga herrgården flyttades i slutet av 1600-talet till Västland. Nuvarande huvudbyggnaden, då en rödfärgad timmerbyggnad, uppfördes av Charles de Geer 1757-58 som änkesäte för hustrun Charlotta Catherina Ribbing. År 1896 skedde en om- och tillbyggnad som gav huset ett totalt nytt utseende. 1961 genomfördes en radikal ombyggnad igen som återgav huset sin tidigare 1700-tals exteriör. I nedre våningen är en del av den första inredningen bevarad. Till herrgården hör tre flygelbyggnader, varav den äldsta är uppförd omkring 1700. De två faluröda husen uppfördes i mitten av 1700-talet. Herrgårdens byggnader är idag privatägda. KLOCKSTAPEL I herrgårdens närhet står det år 1736 uppförda klocktornet med ljusmålad panel och barockhuv. SPANNMÅLSMAGASIN Utmed allén mot ladugården står två större spannmålsmagasin. Det i slaggsten är uppfört i slutet av 1840-talet och det rödmålade timmermagasinet byggdes omkring år 1850. Mittemot dessa magasin finns en i sten uppförd iskällare. Mellan herrgården och magasinen finns brukets gamla arkivbyggnad. BRUKSKONTOR Vid bruksdammens norra del ligger det gamla brukskontoret som också varit snickeriverkstad fram till 1910. Tidigare användes också den vita flygelbyggnaden vid herrgården som kontor. Efter 1920 har huset använts som kontor för Stora Kopparbergs lantbruk- och skogsförvaltning. KOLHUS I masugnens närhet ligger två välbevarade kolhus. Det vitputsade mindre kolhuset uppfördes omkring 1830. Det större i trä byggdes 1850 och restaurerades i början av 1980-talet, det är nu ett av de få bevarade kolhusen i denna storlek. HAMMARSMEDJA Den första smedjan uppfördes under åren 1643-45 med en fransk hammare och så småningom infördes vallonsmide d.v.s. med både smälthärd och räckhärd. Den gamla vallonhärden fanns kvar ända fram till 1902 och anses därmed som den äldsta i Uppland. År 1698 brann den gamla hammarsmedjan ned. Nuvarande smedja uppfördes i slaggsten och tegel år 1833. I slutet av 1890-talet fanns fyra lancashirehärdar och en vällugn i smedjan. Vidare flyttades en ånghammare från Ullfors för att användas som räckhammare. Dessutom fanns en släthammare och en hopslagningshammare förutom den från Västland flyttade mumblingshammaren. Den senare hammaren utbyttes 1917 mot en ny. Hammarna drevs både av ånga och av vattenkraft. Smedjans yttre genomgick en renovering i början av 1980. I smedjans närhet ligger också en liten klensmedja. MASUGN Nuvarande masugnens äldsta delar uppfördes 1723 och ombyggdes 1754 samt förbättrades åren 1852 och 1882. År 1916 revs ugnen helt ned på fem dagar och uppmurades igen på tjugofyra dagar. I den nya masugnen blåste man ungefär 5000 ton tackjärn per år detta kan jämföras med i början av 1800-talet då man endast uppnådde 140 ton per år. Masugnens yttre delar renoverades i början av 1980. ROSTUGNAR Nedanför masugnen finns idag endast rester kvar av de två rostugnar som hade uppförts 1849 respektive 1882. Skorstenarna revs år 1933. KVARNEN Nuvarande kvarnen byggdes i mitten av 1800-talet, men här har funnits en mjölkvarn som tillhörde bönderna i Dorkaby. Mellan Wervier och bönderna fördes långa processer om rätten till att hålla kvar i Dorkaby ström. År 1648 brann den gamla kvarnen och en ny uppfördes på annat ställe i strömmen. I ett kontrakt från 1885 ges bönderna rätt att för evärderlig tid mala sin säd vid kvarnen och gör detta också. VÅGHUS Mitt emot kvarnen ligger våghuset uppfört i mitten av 1800-talet. Här vägdes det järn som skulle fraktas till brukets utlastningshamn vid kusten. Från 1894 skeppades järnet sommartid med pråmar till Tierp och vintertid med slädar. Från och med vintern 1916 skedde transporterna med tåg från Strömsberg sedan en järnväg anlagts. ÅNGSÅGEN Ångsågen uppfördes 1911 och var i funktion till 1961. Idag finns endast maskinrummet kvar med sin fina ångturbin. Under 1992 iordningställdes ett museum för en älghornssamling med tillhörande käkar insamlade under skogsförvaltare Gösta Friebergs (1936-1954) tid. SMEDSBOSTÄDER Av den ursprungliga 1600-tals bebyggelsen finns idag inget kvar. Så den bostadsbebyggelse man idag kan se söder om bruksdammen har uppförts under 1800-talets första år i putsad slaggsten. Bakom dessa hus utbreder sig en bebyggelse från tiden runt sekelskiftet 1900. Norr om bruksgatan finns den gamla förvaltarbostaden från 1712, vilket idag används som kontor för STORA. Inom bostadsområdet finns också de gamla skolhusen kvar och som används av ortens föreningsliv. I Strömsberg har också funnits värdshus, lanthandel och post. BAGARSTUGA Bagarstugan är uppförd omkring 1850. Den har renoverats av STORA och Strömsbergs Bruksgille och används numera av bruksgillet för bakning av bl a Strömsbergsbrödet. ÖVRIGT Strömsbergsbruk i Norduppland är
fyllt av svensk filmhistoria. Förutom ”Den goda viljan”
som gjort succé världen över har rysaren ”Damen
i svart” och ”Vändkorset” spelats in här. |
