STRÖMSBERGS SKOGSBRUKSMUSEUM

F.d ångsågsbyggnaden

 

I den gamla ånsågsbyggnad håller det på att byggas upp ett skogsbruksmuseum där man visar skogsarbetarnas arbete, deras med tiden skiftande verktyg och hjälpmedel, förändring av arbetsmetoder, ekonomi och levnadsstandard samt den kulturella och sociala verkligheten. Man skildrar även transportbehovet, flottningsledernas tillkomst i Norduppland samt samlar in livshistorier av de som arbetat inom skogsnäringen.

2003 påbörjades projektet "Skogsmuséum Strömsberg" för att skildra skogsarbetarnas liv och levene. En intressegrupp bildades där Lars Nilsson är projektledaren och Gunilla Englund är experten inom museumverksamhet.
2005 den 20:e augusti på Skogens dag, kunde man inviga första etappen av museumet. Rustning av den övre delen av sågen har gjorts och skärmutställnig av de olika yrkesgrupperna visades plus deras arbetsverktyg.

                                                                                                                            

I samband med Skogens dag som sker tredje lördagen i augusti så kolas det en mila på kolgården brevid Skogsbruksmuseumet.

Projekt Skogsbruksmuseum Strömsberg är under ständig utveckling. Skogsbruksmuseumet är intresserade att komma i kontakt med människor som arbetat inom skogsnäringen och vill berätta om hur det var förr att arbeta i skogen. Tar gärna emot olika slags skogsredskap.

                                                                                                                           

 

På Skogsbruksmuseumet finns det även en älghornssamlig.
Mellan åren 1936-1953 arbetade Skogsförvaltaren Gösta Frieberg att dokumentera alla älgar som blev skjutna inom Stora Skogs ägor i Norduppland. Slaktvikt, ålder, kön,plats och socken där älgen blev skjuten, antal taggar. Allt som man kunde dokumentera om älgen skrevs ner.

                                                                                                                            

Älghornssamling förvarades först i den östra flygeln vid herrgården fram till 1960 och flyttades sedan till Norrgården då flygeln skulle rivas. På vinden på Norrgården låg älghornen fram till mitten av 1990- talet då bl.a. Magnus Blanck tog intiativet och flyttade upp alla älghorn till gamla ångsågen. Förmodligen är det en av världens största älghornssamlingar med över 600 älghorn.


                                                                                                                                                                     
                                                                                       

Den gamla sågen i Strömsberg, vattensågen kallad, byggdes i mitten av 1800-talet. Den hade en kapacitet att såga 10 000-15 000 timmer årligen. Själva huvudsågen för Strömsbergsverken låg i Ullfors och hade en kapacitet på 30 000-40 000 timmer/år. Även i Hillebola fanns det en såg. Men det fanns behov av en större såg för bl. a. export och 1911 uppfördes det det en ny såg i Strömsberg som drevs med hjälp av ångkraft. Denna såg hade en kapacitet på cirka 100 000 timmer/år.
Sågen i Ullfors och vattensågen i Strömsberg användes därefter enbart till att såga bondtimmer, byggnadstimmer och husbehovstimmer och sågen i Hillebola lades ner.
Ångsågen i Strömsberg hade 3 dubbelramar, kantverk, kap-, list och klyvsågar, spånhyvel och hyvelverk.
Ångsågen var det sista industriella verksamheten i Strömsberg och när sågen lades ner 1961 tystnade bruket för alltid.
Brevid ångsågen fanns det även en kolgård som var i drift till 1955 men den allra sista milan kolades i april 1958 och det mesta av kolet blev kvar.

                                                                                                                     

Historik:
Skogens utseende och betydelse har växlat under årtusendens lopp.
Från början var skogen bostad, vedförråd och skafferi för människorna. Men människan blev åkerbrukare, skogen svedjades och blev så småningom åker och äng. Skogen överutnyttjades för gruv- och glasindustrins ändamål och för vedbrand och för att göra kol och tjära. För 200 år sedan var stora delar av vårt land avskogat.
Under medeltiden börjar handkraften, muskelenergin, på många områden ersättas av en ny teknologi som utnyttjar vind- och vattenkraft. Det är nu de egentliga "sågverkens historia" börjar. I Sverige som har gott om vattendrag med strömmande vatten, var det framförallt vattenkraften som kom att tas i anspråk, liksom när det gällde malningen av säd. Vattnet kunde också utnyttjas för transport både av timmer och det sågade virket.
Den första svenska vattendrivna "sågkvarnen" som nämns i skriftliga källor ligger i Forsvik, Västergötland. Den finns uppptagen i Vadstena klosters jordebok 1447.Den första svenska kronosågen anlades i Kalmar på Gustav Vasas befallning mellan 1525 och 1527.In emot mitten av 1700-talet introducerades de finbladiga sågarna och därmed inträdde ett nytt skede i den nordiska trähanteringen. Från den här tiden räknar man med tillkomsten av exportsågar i egentlig mening. Sågverken gjordes större med flera ramar och sågblad. Antalet sågblad och ramar var beroende av den vattenkraft som kunde utvinnas. Sågverksindustrin blev under detta århundrade en allt viktigare näringsgren i Sverige.
Den statliga skogslagstiftningen hade tidigare prioriterat järn- och glasbruks-hanteringen genom utarrenderingar av skogsallmänningar. I och med sågverkens allt större betydelse som exportnäring under1700-talet ändrades också den statliga skogspolitiken. Nu blev sågverkens råvarubehov bättre tillgodosett.
Under 1800-talet inträdde nya stora förändringar inom sågverksindustrin. Problemet med vattenkraften var, att man inte kunde bemästra de större vattendragen utan var hänvisade till mindre och medelstora vattendrag. I dem var vatten tillförseln ojämn vid olika årstider och en kontinuerlig drift var svår att åstadkomma. Ångmaskinen som konstruerats århundradet tidigare, togs nu i bruk inom sågverks-näringen. Det första patentet på ett med ångmaskin drivet sågverk utfärdades 1793 i England. Den första ångsågen i Sverige uppfördes 1849 i Tunadal och under senare delen av 1800-talet anlades allt fler ångsågar