Rysshärjningarna
Några av makthavarna.
Friherre von Görtz, tysk statman men i svensk tjänst – ”nödmyntens fader”.Han föreslog Karl XII, att kungens systerson Karl Fredrik – möjlig framtida tronarvinge – skulle gifta sig med en av tsar Peters döttrar. På så sätt skulle fred kunna uppnås med ”arvfienden” Ryssland.
Efter Karl XII:s död i Norge tog snabbt kungens syster Ulrika Eleonora och hennes gemål Fredrik av Hessen makten och lät avrätta von Görtz. Därmed försvann också fredplanerna.
Ryssarna anföll den svenska Ostkusten och brände, härjade och ödelade städer, byar, gods och enskilda byggnader. Det mänskliga lidandet och den materiella förstörelsen blev enormt.
Den ryske befälhavaren för anfallen mot Sverige var generalamiral Fjodor Apraksin.
Ryssarna lyckades inte inta Stockholm, som skyddades av Vaxholms fästning samt en stor del av den svenska flottan.
Däremot brändes brändes bruken i Forsmark, Lövstabruk, Åkerby och Västland ner till stor del.
Otroligt nog klarade sig Strömsbergs bruk, då ryssarna vände ut mot kusten igen troligen ängsliga för, att en stark svensk försvarsarmé fanns i det Norduppländska inlandet.
Fred slöts i Nystad 1721. Sverige förlorade stora landområden. Enorma förluster i form av byggnader, fartyg och annan materiell förstörelse drabbade båda krigförande länder. Sverige var i det närmaste bankrutt som nation.
De mänskliga militära förlusterna var gigantiska med 200.000 döda samt ett stort antal krigsfångar.
De som dock drabbades allra värst var civilbefolkningen i Stockholms och Roslagens skärgårdar samt stora delar av kusten norr därom, vilka kom att lida av största fattigdom och nöd under många år därefter.
