1920 – alltså för snart 100 år sedan – köpte Stora Kopparbergs Bergslags AB Strömsbergs bruk …. och lade därmed ner järnhanteringen. Kanske inget att fira – men vi tänkte påminna lite om järnvägen mellan Tierp och Strömsbergs bruk.
Under 1870-talet rensades Tämnarån upp och iordningsställdes för pråmtransporter (malm resp. järn) mellan Tierp och bruket. 
Pråmleden var inte utan problem. Ån måste återkommande muddras. På vintern var den isbelagd och kunde inte användas. Lastbryggor och –platser måste underhållas.
1916 startade bygget av järnvägen mellan Tierp och bruket. Den blev c:a 1 mil lång och kom att kallas Bibanan. 
Många engagerades i banbygget
Godstrafiken påbörjades redan i början av 1917.
I slutet på samma år öppnades banan för allmän trafik.
Järnvägen betydde att många arbetstillfällen kom till bygden.
Förutom anläggningsarbetare vid banans tillkomst…. 
…..behövdes arbetskraft för att hålla trafiken igång
Ur personallistan saxar vi några namn:
Stationsmästare – Joel Wester f 1885.
Stationsinspektör – Hugo Emanuel Morén f 1881.
Stationskarl – Johan August Söderlind f 1893, Johan Robert Granbom f 1893, Johan Viktor Eriksson f 1894.
Lokförare – Karl Ernst Claesson f 1868.
Lokputsare – Alexander Leopold Pettersson f 1893, Erik Axel Persson f 1890, Per Verner Eriksson f 1894.
Lokeldare – Karl Vilhelm Gelotte f 1882.
Banvakt – August Henning Dannberg f 1893, Karl Einar Wilhelmsson f 1894, Bror Ivar
Eriksson f 1900.
En liten station anlades vid Tolftabro…. 
… innan slutstationen i Strömsbergs bruk. 
Bibana fick naturligtvis stor betydelse för transporter av varor och människor till och från bruket. 
Om söndagarna kunde man t.o.m. ta sig en promenad på järnvägsbron. 
1931 upphörde persontrafiken och 1941 även transporter av gods. 1945 revs spåren kvar blev bara en gropig promenadväg för nostalgiska vandrare… 